Bitter
Jag har en vän som säger att jag är en väldigt bitter person, vilket kanske stämmer. Jag tänkte nämna några saker som gör mig bitter:
- Filmer där ljudnivån mellan tal och bakgrundsmusik/effektljud skiljer sig totalt
- Snus som har blivit alldeles för torrt
- Folk som inte fattar när dom ska hålla käften
- Folk som utmärker sig med att vara så JÄVLA rock n roll, men när man frågar dom t ex om dom gillar "The number of the beast" mer än "Killers", så står dom som stora frågetecken
- Bråkstakar på krogen
- När någon fimpar i ens nyöppna ölburk
- Repiga skivor
- Husvagnssemester
- Scrubs
- När någon man spelar musik med, river av ett 20-minuters-solo, fast dom ser att man sitter och ska stämma sin gitarr
- När man glömmer att ta med sig något
- När någon som feströker kommer till festen utan egna cigaretter
- Kedje-SMS
- Sittplats på tåg
- Vännäs
Finns även mer saker som gör mig bitter, men det räcker med att visa det här. De andra sakerna är för utpekande mot vissa personer, och jag vill inte nämna dom, för personerna kan ju bli sårade.
"Han är sig själv"
Nu tycker jag att vi smetar på kajalen och går ut och är oss själva en stund.
King of pop
Tillbaka till mitt så kallat "arga" inlägg om varför en stjärna alltid blir uppskattad efter denna avlider.
Jag brukar alltid ifrågasätta dettta, men i detta fall så är jag själv skyldig. Efter Michael's död, så började jag lyssna lite mer på dennes låter lite mer ingående och kom på att det är riktigt välskriven musik.
Så, rest in peace, King of pop. Jag hade säkert sörjt dig om jag hade varit ett fan av dig om du levde
