Goore

För en tid sedan så åkte jag och min vän hem till Stockholm. Under ett mycket intensivt dygn hann vi med att förlora alldeles för mycket pengar på casinot, äta på främmande hamburgerkedjor som Mcdonalds och Burger king samt åka svarttaxi med världens roligaste människa.

Innan den roliga taxiresan så hade vi stämt träff med en annan god vän, som vi tog några öl med innan vi gav oss ut på stan. Vi hamnde till sist på det exclusiva stället "Kelly's". Väl framme vid baren så beställer min vän 2 st öl. En till sig själv och en till vår andra vän. Jag beställer också 2 st öl. En till mig själv och en till mig själv. Jag beställde alltså 2 st öl till mig själv. Kan ni fatta? 2 st samtidigt. Helt sjukt ju.

Detta berättade jag aldrig den kvällen.

Jag ska försöka sammanfatta det gångna året med några rader, vi får se hur det kommer gå. Som vanligt alla nyårsaftnar, så tänker jag att året har varit så jävla speciellt. Men det har oftast bara varit som alla andra år.

Saker jag gillar med 2009:

- Lärt känna många, bra människor

- Börjat spela i ett band, med bra människor

- Fått CE-körkort

- Sommarölen

- Fyllt jämnt

- Har halvt lyckats styra upp min ekonomi nu på slutet




Jag väljer att inte nämna de dåliga sakerna, eftersom ett av mina nyårslöften för 2010 är att jag ska bli en mindre bitter människa.


Saker jag ska försöka med 2010:

- Som sagt, inte vara så bitter

- Istället för att lägga energi på att lära känna nya människor, så ska jag lägga energi på att återuppta kontakten med mina gamla kompisar

- Skaffa barn

- Sluta skämta så mycket

- Spela på någon lite större scen

- Klippa mig



Fan vad svårt det är att sätta ihop en sån här lista, det blir ju bara dåligt ändå.

Kanske som ni har märkt, så nämns personen "min vän" ganska ofta i denna blogg. Min vän skrev en gång ett inlägg som handlade om mig. Jag tänkte nu göra detsamma, fast om honom.

Min vän är 22 år gammal. 185 cm hög, 85 kg stor. Han kan ses på nätterna slirandes omkring i en gul farkost. På dagarna så sover han. Han kör även frukt. Hans intressen är att röka, repa och dricka kaffe (och öl).

Han vet allt, tror han. Han vet saker om mig, som jag själv inte vet, tydligen. Ett vanlig mening man kan höra från honom är "du gör ju alltid så", fast än man inte gör så.

Exempel:

D: "-Du röker ju alltid Marlboro lights"
G: "-Jag röker aldrig Marlboro lights, var har du fått det ifrån?"
D: "-Nämen, du gör ju det.. Jag vet inte.."

Vi slåss i fyllan också.


Nu kommer listan! De mest spektakulära sakerna han har lyckats med under sitt liv (enligt mig)

1. Dragit från en fest, eftersom han skulle flytta till Stockholm.

2. Agerat kö-polis utanför stadens krog, han fick dock dålig respons.

3. Spytt i en påse, som han sedan tappade ut över sin vän

4. Klarat 100-minuters-spelet (4cl öl varje minut, i 100 minuter)

5. Hävdat att han var nykter efter ovanstående spel.

6. Pekat finger åt sin chef i fyllan

7. Gömt sig i en norrbottnisk snödriva, när 4 personer skulle ha ihjäl honom.

8. *Censurerat*

9. Förlorat ett blogg-krig

10. Blivit förbannad över denna lista

Jag är inte ett stort fan av film. Jag råkar dessutom vara bra kompis med många filmälskare, så när det väl ska ses film så sitter alla tysta och är helt inne i filmen. Jag hatar det, det är så jävla tråkigt.
Om jag för ovanlighetens skull ska se en film, så vill jag göra det ensam (då kan jag lipa i fred)

Dessutom så har jag en helt annan filmsmak än mina kompisar. Dom vill se "smarta" filmer som får en att typ "tänka efter". Jag är för dum för det, jag vill se filmer där jag förstår allting och där jag kan gapskratta åt lätta saker. Jag står också fast vid att jag kan bedömma om en film är bra eller dålig, efter 5 minuter.

"Bra" filmer som jag ogillar (en del mer, en del bara lite)

Donnie Darko
Pulp Fiction
Number 23
Sagan om ringen
Silence of the lambs


Filmer som jag gillar (skippar klassikerna)

Nakna pistolen
Hot Shots
Wrongfully Accused
Maffia
Donnie Brasco
Rocky


"Bra" filmer som jag aldrig har, och kommer aldrig att se

Fight Club
Den gode, den onde, den fule
Deer hunter
Clockwork Orange
Schindlers list
Alien


Finns MYCKET mer


Jag säger det igen, jag är för dum för film. Lär mig någon, hur gör man? Hur fan uppskattar man konsten i filmer? Jag vill bara dö när jag ser sånt. Förlåt

Det finns många personer som tror att dom känner mig. Att dom vet allting om mig. Men det är en sak dom inte vet, en stor hemlighet. Min hemlighet ska nu offentliggöras.

Jag har inte alltid varit den person jag är nu.
Jag har ett förflutet ni inte vet någonting om.
Jag har inte alltid bott här.


Min historia börjar i en Stockholms-förort, i Rotebro, där jag är född och uppvuxen. Jag heter Lars och är född 1985. Denna historia innefattar även min vän Ralf's historia och öde.

Jag och Ralf växte upp i Rotebro, i vanliga arbetarfamliljer, där moral och kärlek fanns. Vi bodde dörr i dörr på samma gata och lekte varje dag. På helgerna så åkte min och Ralf's familj ut till Stockholms sevärdheter som t ex Skansen, Gröna Lund eller helt enkelt in till innerstan och handlade leksaker. Vi var trygga med vårat liv och våran situation. Vi hade allt. Bra kompisar, pendeltåg, våra mödrar i Rotebro. Vi växte så småningom upp till unga män och med allt vad som hör till. Vi hade utvecklat ett intresse för musik och tjejer. Även att dricka oss fulla.

En lördagskväll så var vi påväg till en bekant för att festa och ha roligt. Eftersom våran bekant bodde en bit från oss, så tog vi pendeln till Upplands-Väsby. På vägen så öppnade vi varsin öl och diskuterade om allt mellan himmel och jord. Vi glömde nästan bort att stiga av. Men det gjorde vi.

Väl framme hos våran bekant, så möts vi av en hejdundrande fest. Folk överallt, hög musik, glas som krossas, folk som skriker. En vanlig fest alltså. Vi slår oss ner i soffan och fortsätter dricka. Mycket. Väldigt mycket. Sen minns jag inget mer av kvällen. Jag har en svag bild av att några poliser kommer in i huset, men sen är det svart.




När jag slår upp ögonen på morgonen, så har jag ingen aning om var jag är. Jag ligger på en brits i ett grått och kallt rum. Jag tänker att jag har hamnat i fyllecell, inget mer med det. Sen hör jag någon snarka på andra sidan rummet. Det är Ralf. Jag skakar liv i honom och frågar om han vet vad som har hänt, men han vet lika lite som jag. Vi sitter på golvet i cellen i ungefär en timme då plötsligt en man kommer in i cellen och ger oss varsitt kuvert. Det är våra tillhörigheter.

Jag öppnar mitt kuvert och tar fram mitt körkort. Jag ser att namnet är fel, men bilden är slående lik. Det måste ha blivit ett misstag. Ralf säger att samma sak har hänt honom. Mannen kommer in i rummet igen och vi berättar misstaget för honom. Han säger att det inte är något misstag, utan att vi har fått nya identiteter. Han säger ger oss också ett par nycklar till våra nya bostäder. Vi förstår fortfarande ingenting.

Mannen tar med oss i ett rum, där en kvinna sitter vid ett skrivbord. Vi sätter oss ner mittemot kvinnan. Hon ger oss varsitt piller och säger till oss att svälja det, men jag vägrar. Hon uppmanar mig att jag är tvungen, men jag vägrar fortfarande. Jag försöker storma ut ur rummet, men då tar mannen fast mig och riktar en kall pistol mot mitt huvud. Kvinnan säger att jag har två val, att pillret eller dö.

Jag sätter mig mittemot kvinnan igen och jag och Ralf tar varsitt piller. Jag känner mig helt konstigt, allt blir suddigt. Kvinnan säger något med lugn röst om att detta är vårat nya liv. Jag vet inte hur länge detta håller på, men efter ett tag så blir allting klart. Hon säger då att vi är fria att gå.

Vi kommer ut på gatan och möts av en kall vind. Detta är inte Rotebro, detta är något helt annat. Men det märker vi inte, för allt känns helt naturligt. Vi vandrar uppför gatan och möter då ett gäng människor. Dom frågar oss vad som hände med oss igår och vi säger att vi inte vet. allt känns fortfarande helt naturligt. Vi känner dessa människor mycket väl.

Livet fortsätter för oss i denna nordliga stad, vi skaffar jobb, mycket kompisar och vi har riktigt kul. vi känner att detta är vårat hem. Vi vet inget annat, eftersom att kvinnan hypnotiserade oss.

Ralf, eller Dennis som han nu heter, berättar för mig en dag att han ska börja på en utbildning. Han säger att den är i Stockholm. Jag önskar honom lycka till. Efter en månad träffas vi igen och jag märker att han är förändrad. Han berättar att när han såg Stockholm, så kände han igen sig så mycket. Han känner att han inte hör hemma här längre. Han berättar så ingående och detaljerat, så att jag blir helt konstig. Jag ser Stockholm framför mig.

Vi stannar upp och tittar på varandra. Helt plötsligt så minns jag den där dagen för så många år sedan, med kvinnan och hypnosen. Ett ljus går upp för mig. Detta är inte vårat hem, detta är inte var vi kommer ifrån.

Vi möter upp våra kompisar, dom ser att någonting är fel. Vi säger att inte kommer härifrån, vi kommer från Stockholm. Dom säger att vi är dumma i huvudet. Men vi är så säkra på vår sak så att dom tillslut ger med sig. Dom berättar att dom gick med på ett expriment till att spela våra kompisar, mot betalning. Dom äger också att vi blev deras riktiga kompisar med tiden, men det vägrar vi att tro på.

Vi söker upp hypnotisören och ställer henne mot väggen. Hon berättar tillslut att vi är ett expriment till ett projekt som ska kunna ge människor som hamnat snett ett nytt liv. Hon bryter sedan hypnosen och vi åker hem.

Hem till Stockholm.

Jag är en rätt så van snusare, men som säkert många andra stoppar jag i mer snus än vad jag egentligen behöver. Detta tänker jag ofta över, men gör aldrig något åt saken.

Jag räknar på att en dosa kostar i snitt 40 kr och en dosa räcker 2 dagar för mig. 3.5 på en vecka alltså, 150 kr. 600 kr i månaden. Jag skulle lätt kunna göra detta till 300 kr i månaden, men man är ju så jävla dum i huvudet. Man vill ju ha den där fetsnusen under läppen.

Samma sak kan det vara med alkohol också. Jag är en regelbunden festare och köper nog alkohol för 100 kr en vanlig kväll, kanske 200kr på en krogkväll. Den vanliga festkvällen skulle jag lätt kunna få ner till ca 60 kr, för dom där 3-4 sista ölen gör ju bara så att man blir dum i huvudet. Det blir ändå 160 kr per månad som jag lägger ut för att bli dum i huvudet. Låter ju som en ganska dålig deal? Betala 160 kr för att bli dum i huvudet.

Det händer inte så mycket i denna blogg just nu. Anledningen är att jag saknar internetuppkoppling i min bostad. Jag vet inte när eller ens om jag kommer att ha det, så denna blogg kommer läggas kraftigt på is. Kanske till och med läggas ner

Det är tydligen bara vissa personer som är "sig själva". Måste man se ut som ett litet emo-barn för att vara "sig själv"? Är alla andra människor i världen någon annan än sig själv?

Nu tycker jag att vi smetar på kajalen och går ut och är oss själva en stund.

Ingen har ju ju missat att "The king of pop" är död? (Michael Jackson för er dumma).
Tillbaka till mitt så kallat "arga" inlägg om varför en stjärna alltid blir uppskattad efter denna avlider.
Jag brukar alltid ifrågasätta dettta, men i detta fall så är jag själv skyldig. Efter Michael's död, så började jag lyssna lite mer på dennes låter lite mer ingående och kom på att det är riktigt välskriven musik.

Så, rest in peace, King of pop. Jag hade säkert sörjt dig om jag hade varit ett fan av dig om du levde

Jag hade en vän. En väldigt fin vän. Igår så kom han och hälsade på mig och gjorde mig mycket glad. Sen försvann han mitt i allt...

morgan...

Tänk er att kunna gå och lägga sig vilken tid man vill, stiga upp vilken tid man vill och göra vad fan man vill på dagarna. Låter  nice eller hur? Det är faktiskt hemskt. Avsaknaden av rutiner och pengar gör en galen. Nu har jag visserligen fixat ett jävligt schysst deltidsjobb, men det räcker inte. Jag är inte en såndär person som lever för jobbet och tycker att  det är "karligt" att jobba 15 timmar om dagen, men en hyfsat god arbetsmoral har jag. Jag vill jobba som en normal människa, det räcker tycker jag. Jag vill inte skylla min arbetslöshet på lågkonjukturen, jag har nog varit jävligt lat med att söka jobb också.

Det jag tycker är fördelar med att jobba är:

- Pengar självklart
- Arbetskamrater, gemenskap
- Rutiner
- Man uppskattar sin ledighet
- Man kan snacka med sina polare om "hur chill det var på jobbet idag" osv

Jag läste just min väns blogg (http://skyddadinhoj.blogg.se) om när han först struntade i bötern han fick, men sedan tog och betalade den. Jag började då tänka på att en del människor bryr sig fan inte om någonting. Ibland kan det vara väldigt bra, men ibland är det inte alls bra.
Jag är nog en person som bryr mig om småsaker. Om jag t ex börjar fundera om jag låste bilen eller inte, så driver tankarna mig nästan till vansinne och jag måste gå ut och kolla (bilen är alltid låst). Men en del människor tänker bara "Undra ifall jag låste bilen? Äh, skit samma".
Detta var ju bara ett exempel, men det kan vara flera olika saker som jag blir osäker på och måste kolla efter, medans vissa bara skiter i det. Skönt för dom, att dom inte behöver vara så nojjiga. Jag vill också vara sådan. Däremot så skiter jag i vissa andra saker, t ex om jag tappar någonting. Om jag märker att jag har tappat mina solglasögon, så skiter jag i det istället för att börja leta, medans vissa går skallgång genom skog och mark för att hitta sin 59-kronors-brillor.

Tycker ni att jag är konstig? Det tycker jag att jag är iallafall.

Detta kommer att bli ett ovanligt inlägg, jag är nämligen onykter, så ni får ha överseende om det blir vissa stavfel.
Jag vill bara berätta om en kompis jag har, en väldigt bra kompis, kanske en av mina bästa kompisar. Nu när jag tänker efter, så är det min allra bästa vän.

Han heter Morgan.

Han heter Morgan och innehar en respe.ktfull titel, han är nämligen kapten

Kapten Morgan gör så att mina vänner förblir mina vänner, han gör mig lycklig, han ger oss frihet och glädje.


Så tack du stora kapten att du ger oss denna glädje.



Goore

Ordet mösstock används frekvent i min familj och mina vänner från bebyggelsen norr om Boden, dvs Svartlå/Harads. Ordet i sig låter jävligt kul tycker jag, en stock med en mössa. Ordet kan jämföras med till exempel: mes, fjolla, dagdrivare osv. Kan jämföras med tornedalens ord "knapsu".

För att slippa bli kallad för mösstock, så finns vissa kriterier du måste uppfylla:

- Super du till, så får sällskapet högst bestå av 4 personer. Du får ej befinna dig nära ett samhälle där människor kan finnas, utan du måste vara minst 1 mil ifrån närmaste granne. Det du dricker har även betydelse, ingen alkohol från systembolaget får intagas. Ska du dock dricka öl, så tillåts bara obskyr smuggelöl.

- Är du hungrig, så tillåts verkligen inte någon form av "normal svensk mat". Födan ska helst vara något som ser vidrigt ut och dryper av fett, helst vara lite härsket också. Ska det grillas, så är det inte gasolgrillar eller liknande som gäller, utan du gör upp en brasa, trär på en bit korv eller fläsk på en pinne, kör in hela skiten i eldens mittpunkt och låter ligga tills hela stycket har förkolnat. När du äter så måste du redogöra för alla dina kamrater hur helvetes gott det är.

- När du åker på din årliga resa till stan, så måste du snegla på alla och muttra något om "jävla mösstockar", eller liknande.


Att bli kallad mösstock är något av det mest förkrossande du kan vara med om. Det går aldrig att bli fri från den stämpeln. En gång mösstock, alltid mösstock.

Jag gjorde just ett quiz på facebook, för att se vilken karaktär jag är i det gamla kultspelet Street Fighter II. Besvikelsen blev stor. Jag blev Ken.

Ken.

Kan ni förstå, Ken


Ken, hur fan ser han ut?

Iallafall så var beskrivningen av Ken (och av mig, tydligen) väldigt rolig.

"It's tough living in the shadow of someone else. Try though you may, you will never be as famous or as liked as your closest companion, although both of you are truly equals. Your lack of mystique and ordinary (albeit attractive) appearance doesn't attract many followers."

Det var faktiskt väldigt läskigt. Jag relaterar självklart detta till det som tydligen uppstått som "bloggkriget". Jag och Mr Tubby är alltså tydligen lika bra, bara att han binder in sin läsare i någon slags fantasivärld med lögner och drömmar och därför blivit mer känd, på grund av hans talang till att manipulera folk. Jag själv avskräcker nog mina läsare. När dom har läst mina filosofier, så är dom alldeles upprörda eftersom dom just har insett vilken bitter sanning dom just har läst. Dom börjar fundera över sanningen, blir apatiska och tillslut placerad med tvångströja eller liknande. När dom sedan är färdig med "rehabiliteringen", så vågar dom ej läsa mina sanningar, eftersom dom, är rädd att bli psykiskt sjuka av den sanning som skrivs i denna blogg.

Helt ärligt så bryr jag mig inte om det här jävla "blogg-kriget" som har börjat, jag vet ändå att det egentligen inte existerar. Jag gillar faktiskt Mr Tubbys blogg och jag tror faktiskt att han innerst inne gillar min också. Jag skiter i vilken som är bäst, jag vill bara skriva ner det jag funderar om. Ni behöver inte läsa det, det skiter jag fullständigt i.

Så härmed skickar jag ett fredsförslag till Mr Tubby, låt oss avsluta detta krig som orsakat trasiga leder, förskräckta kamrater, förstörda fester osv. Nu slutar vi med den här jävla skiten. Vi kanske lägger ner våra bloggar också? Jag tycker ju fan att det är töntigt med bloggar, egentligen.

Jag vill inte låta självgod nu, men sedan jag startade denna blogg, så har jag sett ett par-tre stycken bloggar med samma inriktning dyka upp. Jag kan ju inte göra någonting åt det, dom har inte gjort något olagligt, men lite irriterande är det. Det är ju som att någon alltid skulle ha en likadan tröja på sig som du. Nä, kanske inte, jag vet inte. Jag blir bara förvånad då dom har startat sina bry-bloggar ett lagomt tag efter jag började med min, alltså har mitt mål gjort verkan. Att börja spekulera i fullständigt onödiga saker.

Jag kan länka till dessa bloggar:

http://frewdrick.bloggspace.se    - Han startade sin före mig, men det har smått börjat bli en goore-blogg på sista tiden
http://skyddadinhoj.blogg.se       - Inte riktigt samma, men erkänn Per, du hade aldrig startat din blogg om du inte läst min.
http://xayida.blogg.se - Hittills endast plagiat.


Jag är inte någon jävla mästare, folk får skriva vad dom vill. Jag skiter i vad ni tycker om mig nu, vill ni fortsätta läsa så gör det. Vill ni inte, så sluta då förfan, jag bryr mig inte.

För en tid sedan, så umgicks jag med min vän på stan. Han undrade om jag hade lust att dra och spela poker. Visst, jag var jättesugen, men jag kände att jag bara ville gå hem och göra ingenting. Just ingenting, låter det skumt? Men tycker ni inte att det kan vara jävligt skönt att när man har umgåtts med folk en hel dag, bara gå hem och vara för sig själv och göra just INGENTING? (Förutom att skriva detta meningslös inlägg förstås).

När man gör "ingenting", så gör man ju självklart "någonting" t ex:
Sitter vid datorn
Ser på TV
Plinkar på gitarr
Ligger och lyssnar på musik

Ja, alla har säkert sina "ingentings" haha.

Jag själv, och säkert många andra, är ute efter att bara ha ensam tid för sig själv, men vissa vill bara göra just ingenting. Jag menar, dom gör samma saker som jag gör under denna tid, men dom kan göra dom här sakerna med andra personer i rummet. Dom bryr sig inte om vilka dom är med, vad dom gör, bara dom gör just ingenting.

Jag fick just nu en jävligt stor lust till att bygga en tidsmaskin och resa tillbaka i tiden. Jag vill inte resa tillbaka i tiden för att ändra på någonting dumt jag gjort (vilket är ganska logiskt, eftersom jag aldrig gör dumma saker). Jag vill bara resa tillbaka, överblicka hur allt såg ut då, hur människorna betedde sig.

Tidspunkter jag vill resa tillbaka till:

1980-talet: Mest för att morsan snackar om hur underbart 80-talet var och delvis för att jag är född 1989, så mina minnesbilder från 80-talet är minst sagt diffusa. Jag förväntar mig inte att alla ska ha leopard-tights och pudelfrillor, för det tror jag knappast. Jag tror dem flesta i min ålder tänker att ALLA såg ut så då, men det skulle ju kunna jämföras med att alla idag skulle se ut som någon typisk subkultur.

1968-69-70: Köpa en massa demoinspelningar av dagens musiklegender.

1950-talet: Här skulle börsen åka fram (om jag nu skulle ha något i den). Jag skulle inhandla 2 st jänkarbilar för en relativt billig summa (för saldot på mitt konto ska inte ändras även om jag reser tillbaka i tiden). Iallafall så skulle jag ha en bil som öl/cruising-bil och låta den andra stå helt orörd i ett garage. Jag skulle även köpa 2 st Fender Stratocaster's och göra samma i princip samma sak med dem. Ha en som bruksgitarr och en som jag inte ens rör. Fatta vad pengar det skulle vara värt. Men detta skulle inte gå då jag har nästan noll med pengar, men det var ju en annan sak.
Jag skulle nog passa på att gå på några konserter också.

1700-talet:
Skulle inte göra så mycket, bara stå och garva åt överklassens kläder och frisyrer.



Hade detta inte varit jävligt smidigt att kunna göra? Som jag nämnde tidigare så skulle jag inte ändra på någonting i tiden, det kan ju vara livsfarligt. Tänk om jag hade rest tillbaka till 1986 och gått på den där dansen som morsan och farsan träffades på, vilket 3 år senare genererade mig. Om jag då hade gjort allt för att förhindra deras möte, så hade ni inte läst detta och då hade Mr Tubby varit nöjd. Så förlåt min vän, för att jag föddes och växte upp till att bli bloggarnas mästare. Men hade jag inte blivit född, så hade du fått ha titeln som världens bästa bloggare. Men nu har jag ju tyvärr ingen tidsmaskin, så det går inte att ändra på.


Goore

Musik är en trevlig sak.
Jag och en vän pratade om olika sorters musik i olika situationer och då började jag tänka på hur viktigt det är att ha rätt musik i rätt situation. Om du ska ha ha en fin middag med din flickvän och ha lite skön bakgrundsmusik, så slår du nog inte på typ "I will eat your fucking guts while you're hanging in my roof you fucking bitch" av Grindfucker. Ifall du gör det så är du nog en riktigt sjuk jävel.
Tänk dig också att du ser en rysare och det blir en sån där satans jävla nervkittlande scen, inte fan skulle det funka med Vänner-temat då? Nä, då ska det ju bara vara en enda lång mörk ton med en massa effekter.

På fest är det också viktigt med den rätta musiken. Jag såg för ett tag sen en skiva, som var uppdelad i förfest, fest och efterfest. Jag ska nu försöka skriva ner min egna. Den blir nog inte komplett, men ett litet urval av förslag iallafall. Jag tror också att Mr Tubby kommer att hålla med mig lite.

Förfest:
Journey - Wheel in the sky
The Darkness - Growing on me
Kiss - Deuce
Ozzy Osbourne - Shot in the dark (här kan även Bruce Kulick och Jeff Scott Soto's version funka)
Toto - Pamela
Black Sabbath - A National Acrobat, The Wizard, Sabbath Bloody Sabbath

Fest:
Allt med Raised Fist
Allt med Skid Row
Toto - Hold the Line, Africa, Rosanna
Journey - Dont stop believing
Pantera - Cowboys from hell, Walk
The Offspring - Self Esteem, The kids aren't allright
Meat Loaf - Dead Ringer For Love


Efterfest:
RHCP - Californication
Skid Row - I remember you
Thin Lizzy - Dancing in the moonlight
Boston - More than a feeling
Whitesnake - Here i go again
Black Jack - Sista dansen (haha)


Nu kommer min trötta skalle inte fan på något mer, vilket är väldigt konstigt, för när man verkligen festar, så vill man ju fan lyssna på alla låtar som finns känns det som.
Varför blir man så less när alla spårar med Youtube och Spotify? Det enda man själv vill är ju att vara den som spårar med det. Jag tror att jag är expert på det på fester. Hade jag fått bestämma, så hade det varit att det är endast jag som får bestämma låtar man får lyssna på. Desvärre så stämmer inte min lite mer extrema sida av musik överens med mina vänners. Det är väldigt synd.

Förresten så måste jag skärpa mig lite med mitt bloggande, jag har fått klagomål att det uppdateras lite för sällan. Jag får skylla på att jag inte har haft tid. Men jag ska försöka bättra mig.

Vi hörs.
Goore

Jag gör även min vän en tjänst nu, genom att  länka till hans blogg, eftersom han ofta gör samma sak mot mig.
Känner du att du nöjd just nu, eftersom du just nu har läst all dess sanning som finns, gå då in på tubbyshow.blogg.se, för att drömma dig bort i fantasins och lögnernas värld.