Goore

Jag hade en vän. En väldigt fin vän. Igår så kom han och hälsade på mig och gjorde mig mycket glad. Sen försvann han mitt i allt...

morgan...

Tänk er att kunna gå och lägga sig vilken tid man vill, stiga upp vilken tid man vill och göra vad fan man vill på dagarna. Låter  nice eller hur? Det är faktiskt hemskt. Avsaknaden av rutiner och pengar gör en galen. Nu har jag visserligen fixat ett jävligt schysst deltidsjobb, men det räcker inte. Jag är inte en såndär person som lever för jobbet och tycker att  det är "karligt" att jobba 15 timmar om dagen, men en hyfsat god arbetsmoral har jag. Jag vill jobba som en normal människa, det räcker tycker jag. Jag vill inte skylla min arbetslöshet på lågkonjukturen, jag har nog varit jävligt lat med att söka jobb också.

Det jag tycker är fördelar med att jobba är:

- Pengar självklart
- Arbetskamrater, gemenskap
- Rutiner
- Man uppskattar sin ledighet
- Man kan snacka med sina polare om "hur chill det var på jobbet idag" osv

Jag läste just min väns blogg (http://skyddadinhoj.blogg.se) om när han först struntade i bötern han fick, men sedan tog och betalade den. Jag började då tänka på att en del människor bryr sig fan inte om någonting. Ibland kan det vara väldigt bra, men ibland är det inte alls bra.
Jag är nog en person som bryr mig om småsaker. Om jag t ex börjar fundera om jag låste bilen eller inte, så driver tankarna mig nästan till vansinne och jag måste gå ut och kolla (bilen är alltid låst). Men en del människor tänker bara "Undra ifall jag låste bilen? Äh, skit samma".
Detta var ju bara ett exempel, men det kan vara flera olika saker som jag blir osäker på och måste kolla efter, medans vissa bara skiter i det. Skönt för dom, att dom inte behöver vara så nojjiga. Jag vill också vara sådan. Däremot så skiter jag i vissa andra saker, t ex om jag tappar någonting. Om jag märker att jag har tappat mina solglasögon, så skiter jag i det istället för att börja leta, medans vissa går skallgång genom skog och mark för att hitta sin 59-kronors-brillor.

Tycker ni att jag är konstig? Det tycker jag att jag är iallafall.

Detta kommer att bli ett ovanligt inlägg, jag är nämligen onykter, så ni får ha överseende om det blir vissa stavfel.
Jag vill bara berätta om en kompis jag har, en väldigt bra kompis, kanske en av mina bästa kompisar. Nu när jag tänker efter, så är det min allra bästa vän.

Han heter Morgan.

Han heter Morgan och innehar en respe.ktfull titel, han är nämligen kapten

Kapten Morgan gör så att mina vänner förblir mina vänner, han gör mig lycklig, han ger oss frihet och glädje.


Så tack du stora kapten att du ger oss denna glädje.



Goore